Är det något jag är riktigt trött på så är det motorcyklar som har brett bakdäck (ala vägtrumma) med vulgodetaljer. Tänk Orange County Choppers. Samtliga svenssons drömhoj verkar bestå utav brett bakhjul som gör att maskinen knappt går att använda och gärna lite tribalmönster som alla tuffa broiler skaffade sig som tattuering på 90-talet (och fortfarande än i dag gör).. Och säkert en och annan nyskild som revolterar mot sin ålder som i ett desperationsuttryck vrålar:- Jag missade min ungdom men nu är jag återigen vild och spontan.. för det ser ni väl, för jag har ju en tribaltattuering för fan! Hur många har inte den där otroligt häftiga (läs ironi) taggtrådstattueringen runt biceps? En mainstream tattoo anpassad för pöbeln och som inte syns med en t-shirt utan bara med linne, så jag kan välja om jag vill bli förknippad med kriminalitet och våldsmän. Så det så!
Ja där spårade jag ur lite.. men för att komma till saken.. att jag är less på alla dessa hojbyggarprogram på Discovery där man följer en sorts stereotypisk byggstil med ovanstånde detaljer. Därför var det så förlösande skönt att på museet se en gammal isracing hoj.. Hur vacker som helst.. detaljer som vi inte ser numera.. detaljer som gör att maskinen på något häftigt sätt för en djupare feeling.. eller t o m en själ. Det är så jag vill bygga min hoj.. The old fashion way.. built for the highway!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar