måndag 22 april 2013

Sådärja!

Att försöka minnas allt som har hänt sedan bloggen senast var aktiv vore en allt för utmanande uppgift för gammal musiker som mig och skulle säkerligen sluta med en tom stirrande blick mot skärmen. Men, några händelser ska nog gubbhjärnan kunna krama ut. Det senaste inlägget berättade jag om en musikvideoinspelning med bandet Killer Bee. (http://youtu.be/TT3bgTA2D80) Video blev klar och riktigt bra tycker jag, dock så är varken jag eller min kompis Trazan med längre. Bandet tog högre sikte än vad vi två hade tid med så vi lämnade bandet utan dramatik.

Att sluta lira helt var inte på tal så jag och Fredrik som också hade slutat i Pink Hink anslöt oss med Trazan och Leifs partyband Rocket Ride som är ett coverband men som även gör en hel del hårdrockstributes. Vi gjorde några lyckade gig och efter ett tag så plockade vi in Maria som både jag och Fredrik har spelat med tidigare i olika konstellationer. Helt plötslig så hade vi möjligheten att ta in helt andra låtar och vips så hade vi tackat ja till en julshow på Olearys med 10 gig i december.  Så mycket för att trappa ner.. Dock så har vi tagit det lugnt nu i vår och nu närmast spelar vi i Vindeln den 26 april.

Vi backar tillbaka till april 2012. Våra grannar fick jobb i Beijing, Kina i slutet av 2011 och i slutet av april 2012 så åkte jag, Linda och Melker och hälsade på dem. Vilken upplevelse och vilket land. Allt var galet bra förutom de dagar smogen var hög. Maten är fantastik, vänligt folk och helt galet mycket utbud av shopping. Det var faktiskt så bra att vi åker tillbaka den 3:e maj och stannar tio dagar. Jag skulle kunna skriva rätt mycket om vårt besök i Beijing men då det redan finns en fantastiskt bra blogg som redan har avhandlat ämnet så avstår jag från det. Kika in hos Krister kristeribeijing.blogspot.com/ så finner du all info du kan tänkas behöva om Kina. Dessutom väldigt bra skriven med många bilder och guider.

Kinesiska muren - obeskrivligt bygge
Så nu efter två år som icke turnerande musiker, hur känns det då? Jo, det känns fortfarande att det var rätt beslut. Jag vill inte tillbaka i det livet med att sitta hela dagar i en buss för att spela några set. Nu i efterhand så kan jag känna att min glöd hade börjat att slockna även om jag inte märkte det då. Om jag går tillbaka så kan jag komma ihåg många gånger då jag var skitless och tankarna vandrade iväg och önskade att man fick vara hemma och påta på med allt annat än musik. Jag kunde längta till att få vara på parmiddag med gamla vänner, eller att vara i garaget en hel kväll, gå på bio eller bara se på TV en lördag. Det kan jag nu! Det jag kan sakna är spelkamraterna och vår musikaliska enighet. Den enhet man bygger ihop efter år av spelande, man blir som ett enda musikaliskt maskineri. Man behöver inte fundera en sekund om hur de andra kommer att svara om man spelar si eller så utan det bara fungerar.

Jag har börjat att fota mer seriösare och dessutom blir det mycket fotande på jobbet så jag inbillar mig att jag faktiskt blir bättre. Jag försöker så ofta jag kan ta med mig kameran och även om det sker ibland så är det lite bökigt att spontant hala fram systemkameran så därför har jag gått baklänges och skaffat en kompaktkamera av bättre modell som ryms i fickan. Förra gången vi besökte våra vänner i Beijing så släpade jag på den förbannade ryggsäcken med kamera och objektiv och det tänker jag låta bli den här gången. Det får bli kompaktkameran som får åka med och utveckling har verkligen gått framåt på den fronten. Bilderna blir riktig bra, man kan fota helt manuellt som på en "riktig" kamera och den ryms i jeansen vilket gör att man faktiskt kan ha den med överallt. En vis man sa en gång; Den bästa kameran är den man har med sig. Det är lätt att fasta i hur många megapixlar och funktioner en kamera har istället för att titta på vilka bilder den faktiskt tar. Vilken kamera blev det då? En Canon Powershot S100 http://www.canon.se/For_Home/Product_Finder/Cameras/Digital_Camera/PowerShot/PowerShot_S100/


Linda och Melker bakar i köket
Hur är det med sonen då? Han är fem år och pratar konstant, är onödigt morgonpigg, finurlig, smart, jobbig och han har ärvt min förkärlek till att springa spontana nakenrejs. En bra egenskap tycker jag. Det är med sentimentala ögon jag läser de första stapplande blogginläggen jag gjorde innan Melker föddes. Jag har en plan att göra en bok med alla inlägg som handlar om honom bara jag får tummen ur arslet någon gång. 

Är det något jag har missat? Ja förmodligen massor av saker men efter att ha skrivvit ovanstående så har jag kommit fram till att framtida inlägg ska få ha rätten till att göra återblickar i det som har varit. Hoppas ni stackars själar som fortfarande tittar in här fortsätter med det och kom gärna med frågor och förslag på vad jag ska skriva om och det är helt okej att vara anonym.

Eder P-O

1 kommentar:

Anonym sa...

Å nu har det snart gått ett helt år sen du senast bloggade...

Gillar dina vardagsbloggar och bilder, ni bor fantastiskt vackert!