Musikvideo inspelning pågår...

Igår så började vi filma videon för Sacrifice med Killer Bee. Poserna haglade och svetten dröp. Ska bli enormt kul att se slutresultatet. Kraftverket i Nätra fick fungera som lokal. totalt fyra kameror användes bland annat kameror som satt på huvud på oss och på instrumenten.. ser helt galet ut från de vinklarna..





Klippet nedan är på en tagning av Trazan.. Det är "All in" på poserna.. Hårdrock som det ska vara ;-)

Söt som socker

Kvällspromenad i Norrvåge

Efter en tacofrossa så begavs sig hela familjen ut på en promenad i sommarkvällen. Kameran åkte med och ja.. se själv. De första bilderna är till en reklam för ekologiska tacobröd.

Ny blogg tillagd

Har hittat en jättefin blogg om en ensam pappa som jag tycker ni borde ta del av. den finns länkad på högerspalten bland de andra bloggarna oxå.

Återknytning av det verkliga livet

Vilket lugn jag har i min kropp. Ledigheten gör mig verkligen gott och jag har fortfarande sex veckor kvar att spendera, och de kommer att behövas. På listan står bygge av carport, bygge av förråd, meka ihop det sista på packmoppen och ett gig på Härnösands stadsfest med mitt första coverband Magne Pehrs Band. Där kommer jag att spela trummor så det skall bli riktigt kul. Vansinnigt kul oxå att få träffa alla gamla bandkamrater och att få damma av alla låtar igen.

Poolen har blivit vår kärna i vardagen och det lockar naturligtvis till sig massor av kompisar. Melker har besök nästan varannan dag av dagispolare och vi föräldrar får en stund att umgås med varandra. En hel del partyn hinns oxå med gamla och nya vänner. Att bara kunna träffa och umgås med våra grannar känns verkligen exotiskt. Det är ju något som nästan har varit omöjligt tidigare då jag var på turné hela tiden.

Många har frågat hur det nu känns att kliva av och jag måste erkänna att det känns riktigt bra. Det enda jag saknar är väl just resten av killarna i bandet, men spelandet, väntan och resandet vill jag inte tillbaka till. Nu när man har fått lite distans till det forna livet så inser jag allt jag har saknat med ett vanligt liv. Jag saknar dessutom det egna låtsnickrandet och hårdrocken.

Tillfredställensen med att spela eget är omätbart och något som jag alltid har brunnit för. Visst kan det suga vissa gånger oxå men att få uppskattning för något som man själv har skapat är enastående. Så därför har jag hoppat på som gitarrist i Killer Bee. Det som känns roligast förutom att det är egentillverkad musik och hårdrock är att det är ett sånt skönt gäng och att det inte är lika hektiskt som ett band som lever på att spela. Nu kan man träffas i replokalen, dricka kaffe, surra massa skit och få lite ring i öronen.. Underbart!
Vart allt bär hän får tiden visa men strax släpps en samlingsplatta med låtar från alla tidigare skivor som Killer Bee har gjort.

Hönorna puttrar på och vi har nu fått befruktade ägg så inom tre veckor blir det förhoppningsvis kycklingar :-)
Nä nu är det dags för att kapa lite ved och sedan ett dopp i poolen.. Hörs närsomhelst!

Sista spelningen gjord

Då var det avklarat, det sista officiella gigget som bassist i Pink Hink. En sista spelning görs på Hamnfesten i Örnsköldsvik på Harrys utescen 1 och 2 juli. Blir säkerligen en massa galna upptåg så besök oss gärna och ta en öl.
Det känns lite vemodigt att packa ner spelkläderna och ställa in resväskan i garderoben.
Nu närmast så väntar en heltidstjänst som webbproducent på informationsavdelning hos kommunen. Jag jobbar till 8 juni och tar sedan föräldraledigt sex veckor och därefter semester fyra veckor. Så totalt 10 veckor ledighet.
Ska bli spännande att få vara ledig en sommar och slippa svettas i turnébussen som omväxling.

Den här sommaren ska jag:
ligga vid poolen
laga mat
vara pappa
köra packmoped med Melker
göra picknicks
gå i skogen
bygga trädkojor
se konserter
byta golv på nedervåningen
sätta in en ny täljstenskamin
bygga en ny carport
umgås med vänner
vara sambo på heltid
bli lönnfet

Slutligen så skall jag hänge mig åt våra nya djur nämligen höns. Vi hämtade dem igår. två silkeshönor och tre hedemorahöns så nu blir det ekologiska ägg :-) Ahh.. Nu börjar ett nytt liv.

Mitt nya musikprojekt är i rull nu så framöver så kommer jag förtälja mer vad som är på gång. Rock n roll!

Turné och John Norum

Oj vilket turné det blev. Först start på lördag i Umeå på Cover Club, sedan hem och packa den stora väskan och dra mot Sälen för ett företagsjobb på måndagen. Skidlandslaget mfl var där, Björn Ferry, Magdalena Forsberg och vad nu alla de där idrottarna heter. Vi hann oxå träffa Pist Off som är bandkollegor från Gotland.

På tisdag styrde vi mot Sthlm och jag tillbringade den kvällen med mina gamla biker polare på söder. Jag försöker alltid hinna med att träffa dem när jag har lite tid över.

Onsdagen klev vi ombord på Cinderella där vi träffade Arvingarna och vår härliga kompis Johnny Sörman som spelade trubadur i puben hela veckan. Som vanligt blev det gästspel, Johhny klev upp hos oss och sjöng och jag drog iväg till puben och spelade med honom. Bandet Kort i rocken klev ombord på fredagen och delade scenen med oss över helgen. Grymt trevliga killar och sjukt duktiga musiker.

På lördag så såg vi John Norum sitta bredvid scenen och göra tummen upp till oss. Så efter ett pass satte vi oss ner och pratade med honom. Grymt skön snubbe som öste beröm över oss och speciellt Fredrik som han tyckte var en helt fantastisk trummis. Jag frågade om hans gamla Band Dokken och hur det var, och vi pratade om Gary Moore och hans tragiska bortgång. Fantastiskt att få sitta ner och prata med gamla idoler på ett sånt sätt, och när han ville kliva upp och spela en låt så sa vi inte nej.
Vi släpade med oss Johnny på scenen oxå då han är en grymt rocksångare.. Så det är ju klart man kör klassikern Rock The Night.

Nu blir jag hemma i tre dagar sedan blir det Luleå och en vecka i Åre igen.. sista svängen för mig faktiskt. Linda och Melker kommer upp de sista dagarna och det skall bli grymt skönt. Jag har räknat ut att jag har spelat varannan dag i snitt sedan januari så nu längtar jag faktiskt lite att få kliva av och vara pappa på heltid.

Ur spår!

I söndags så drog vi ut i skidspåren och det vackra vädret. Melker hade fått längdskidor i julklapp och det var hög tid att testa dem. Han har åkt nån gång innan med Linda men jag själv har aldrig sett honom åka. Vuxen som man är så tänker man ju lite i banor som.. Han är ju bara tre år, kan han verkligen ta sig fram på ett par skidor?
Well, pappa P-O fick så han fes..

Turné, möten och avsked på sex dagar

Vilken skön turné. Den här turnén äntrade jag Cinderella Viking Line och lirade i sex dagar som husbandsartist. Alla artister och musiker jag ville träffa innan jag slutar med bandet var ombord. Rock ´n roll farbröderna från Shanes, underbara Easy Kit, Sara Löfgren, Rasmus, Mattias och alla i personalen. Det blev många kvällar med "sunken-mys" (sunken är artisternas tillhåll på båten). Det känns otroligt sorgligt att man inte kommer att fortsätta träffa de här människorna i fortsättningen. Vilka fantastiska artister och människor man känner, folk som ger en positiv energi och som är fullblodsproffs.. Och helt galna ockå för den delen.

Jag hoppade av båten när den kom i land på torsdagen och stack iväg med min fantastiska kamrat Mikael Berglund upp på söder och drog en fika på ett mysigt gammalt fik och surrade bort tiden så till den milda grad att jag fick springa för att hinna med båten.
(Micke var/är som jag långt tidigare har berättat i bloggen, en av mina första förebilder på bas och en numera nära vän.) Från att nästan enbart ha pratat om basrelaterade ämnen via mejl så är det allt från turnélivet, familj, vin och någon form av livsfilosofi blandat med basnörderi. Vi mejlar eller chattar nog med varandra minst tre gånger i veckan om allt mellan himmel och jord. Vi försöker tajma in att träffas på riktigt så ofta det går men det är inte direkt lätt när båda spelar och turnérar året runt. En kanonfin människa och ett erfaret bollplank som har/är varit med om turnélivet många många fler år mer än mig.

På torsdagskvällen delade vi scenen med Shanesgubbarna och efter jobbet var klart så satte vi oss i Sunken och tog några öl ihop och lyssnade på gubbarna som har varit med på riktigt. Micke Areklew som är gitarrist kan stoltsera sig med att ha lirat på Abbas plattor och Björn Skifs skivor.. Hooked On A Feeling som alla har hört, där är det Micke som lirar på skivan för att bara nämna några exempel. Nu kanske folk tror att det här är farbröder som lever på gamla myter och rent spelmässigt kanske inte är någon höjdare i dagens mått mätt, men det kan jag intyga att det stämmer inte. Micke hoppade in och brände av ett solo på en låt vi kör i Ab.. och jag kan nog inte komma på någon gitarrist i min krets som slår killen på fingrarna. Jag och Fredrik fick tårar i ögonen på riktigt och håret i nacken stod rakt upp som spagetti. Det sorgliga är förutom att jag nog inte kommer att träffa på killarna något mer är att folket som ser dem har ingen som helst jävla aning vilken fantastisk musiker Micke och resten av bandet är och vad de har i sitt musikaliska CV. Pärlor för svin skulle man kunna säga. Det som imponerar är att de här gubbarna levererar sin musik som om det vore sista gången de spelar.. det vill säga järnet, det verkar inte finnas någon morgondag för dem. Så vill jag också vara när jag är sextio år och spelar.
Brian Marston som spelar bas och sjunger tokbra är en störtskön engelsman som förutom Shanes också spelar med ett band som heter Right Band Wrong Planet tillsammans med medlemmar från The Animals (house of the rising sun). Inne på småtimmarna så var Brian rätt så bladig och sa.
- Men Piioo... Hurr (Långa engelska r) i heeelveeete kan duuee schpeelee mee baaausen sååww låångt nerrrr? Jag fatte inte hurrr du görrr.. Du spele så jäkle hårrrt.. bryt du int fingrerne av dääej??
Ha ha ha... Ja om ni har chansen att se Shanes och även om sextiotal och rock inte är din bag så gör dig själv tjänsten med att höra och se ett fantastiskt musikaliskt band. Är du bara musikalisk begåvad som kommer du förstå vad jag menar.

På fredag när båten kom i land så drog hela bandet till Bishop Arms på folkkungagatan för en riktigt god öl och hade bandmöte. Vi brukar ha bandmöte var och varannan månad där vi går igenom, ekonomi, reparationer, repetitioner, spelningar etc. Där bestämde vi också när min ersättare skulle börja. Min ersättare blir vår vän Mattias Andersson från Gävle. Matte har vickat för mig tidigare och Matte var vårt förstahandsval, dels för att vi vet vilken bra person "off stage" han är, plus att han är en enormt duktig musiker och sångare. Han vet vad han får och vi vet vad vi får. Rent spelmässigt skiljer vi oss åt, då Matte drar mer mot pophållet och jag har mina rötter i rocken. Rent socialt så är vi nog rätt lika.. Spydiga kommentarer och allmänt fläng i huvudet kan man kort summera det hela. Det skall bli både kul och säkert lite halvjobbigt att se och höra hur bandet blir utan mig framöver. Jag är dock övertygad att jag har satt min prägel musikaliskt på bandet och att bandet kommer att få en ny musikalisk nyans med Matte. Matte börjar med Hinken 1:a juni. Jag kommer att göra ett sista gig på Cinderella 11 juni och två gig i Örnsköldsvik med bandet på hamnfesten första helgen i Juli men officiellt så slutar jag sista maj.

Easy Kit hoppade ombord och vi delade scenen på fredagskvällen och vi surrade på efter giggen nere i Sunken långt in på morgonen. På lördagen kom Sara Löfgren för sitt gig med Easy Kit. Vi hade pratat innan att vi också skulle köra några låtar ihop för att tacka av mig. Vi brände av tre fyra låtar och bl a Journey´s låt Don´t Stop Believing där vi sjöng duett. Micke fick hjärnsläpp och började låten ett helt tonsteg upp. Jag tyckte att det var något som inte stämde för låten går förbaskat högt så vi har sänkt den. Nu helt plötsligt körde vi i orginaltonart men det höll ändå :-) lägg därtill att vi hade spelat tre dagar a´ 5 pass per dag så rösterna har inte legat på hatthyllan under tiden fram tills dess. Sara lät som en fläktrökande lådvinsveteran i pausen men cortisonet hjälpte iaf så att sången lät bra. Sedan så är ju inte Sara direkt känd för att spara på krutet så även den här kvällen.. Det kallas rock n roll. Jag hade skitkul och det var grymt kul att Sara hoppade in och spelade en sista gång med mig i bandet, tack Sara!
Efteråt så hade Easy Kit ordnat en överraskning till mig nere i sunken. Där hade de smyckat lokalen med egenhändigt gjorda affischer, partyhattar, skumpa, öl, vin, godis och snacks. Då var det nära till tårar.. det blir så påtagligt att jag skall sluta och förlora den här underbara gemenskapen som jag fortfarande vill ha kvar. Men jag bestämde mig för att strunta i självömkan och istället njuta av tillfället och parta loss med gänget. Tack Easy Kit jag älskar er! Ni är så enormt fina människor och det är ett privilegium att vara er vän. Ni är alltid välkommen hem till mig och Linda.
På söndagen vinkade vi av Easy Kit och delade scenen med Slips.. En halvseg kväll men Rasmus som jobbar som trubadur hoppade upp på sista passet och sjöng några låtar med oss. Ett skönt avslut på turnén helt enkelt.
Landade hemma på måndagskvällen vid midnatt och efter att ha vänd på dygnets alla timmar så var det inte så lätt att somna. Tankarna var fortfarande ombord på båten och cirkulerade runt alla händelser som skett under sex dagars turnerande. Men till slut så somnade den trots allt trötta bassisten och fick några stackars timmar sömn innan han blev väckt strax innan klockan sex av en stor lång kram av sin son som bara log mot mig. Jag masade mig upp och tryckte i mig en dubbel espresso och en macka, gjorde välling och åkte sedan till mitt nya jobb långt bort från svett, rock n roll och uppmärksamhet. Mot mitt kommande framtida liv.

Hej då Pink Hink..

Det är med tårar i mina ögon som jag skriver det här. Mitt liv kommer att ta en ny riktning om några månader. Jag kommer att sluta i Pink Hink till våren. Det här har inte varit ett enkelt beslut att ta, faktum är att det har varit ett av de jobbigaste och plågsammast beslut hittills i mitt liv. Så vad varför slutar jag?

Jag har den fina förmånen att ha underbara vänner i mitt liv och när jag ville lägga ner mitt eget företag (reklambyrå) så sökte jag efter ett halvtidsjobb som kunde erbjuda flexibilitet och som möjliggjorde att jag kunde vara borta på turnéer även under vardagarna. Med dom premisserna så minskar antalet jobb rätt så radikalt. Jag tog ett snack med min kompis Sune som var chef på kommunen och ventilerade mitt dilemma och efter några månader så hade Sune ordnat världens bästa halvtidsjobb till mig som var både stimulerande och flexibelt. Jag slapp tyngden och ansvaret att ha mitt företag igång dygnet runt, jag slapp oron att inte veta hur mycket pengar som skulle komma in varje månad. Jag fick ekonomisk trygghet och i kombination med lönen från bandet så hade jag riktigt bra lön. Men så efter tre år i kommunen så skedde det omorganisation som gjorde att den tjänst jag hade plockades bort men istället erbjöds jag en heltid på en annan förvaltning där jag skulle få jobba med design och sociala medier.

Det är här det blir problem. Tackar jag nej och bara lever på musiken så halveras min inkomst mot idag och det fungerar inte om man som i mitt fall har hus och familj. Tackar jag ja så finns det ingen möjlighet att vara borta på långa turnéer och att ta ut semesterdagar etc för att spela skulle innebära att jag aldrig skulle få någon semester och det håller inte.
Än hur mycket jag vill fortsätta spela med Pink Hink så går det inte så jag har tackat ja till det nya jobbet.

Att sluta spela med Pink Hink är inte som att sluta vilket jobb som helst. Det innebär att jag tappar halva min familj, en familj som alltid ställer upp och som känner mig utan och innan. Jag förlorar mina närmaste vänner och jag mister en livsstil och en unik gemenskap som få människor får uppleva. Jag kommer att sakna alla vänner vi träffat på under alla år, artister vi har spelat med och alla galna saker som vi har varit med om. Pink Hink har krälat från att vara ett vanligt coverband till att i dagsläget vara bland de mest anlitade och proffsigaste banden i sin genre och jag var med på den resan. Vi har kämpat tillsammans för att driva vår dröm och vision framåt och jag vet att Pink Hink kan komma ännu längre. Men för min del så är resan nu över.

Jag har efter några månader till slut förlikat mig med beslutet rent mentalt och försökt se det positiva i det här beslutet. Allt är ju inte nattsvart vilket jag tyckte till en början men för att gå vidare så har jag nu insett att jag nu kan ta ut föräldraledighet. Jag kan ha semester när andra har semester och faktiskt om jag vill ha 5 veckor sammanhängande semester vilket jag aldrig har haft i hela mitt liv. Jag kan sjukanmäla mig, vara hemma med sjukt barn. Jag kan tacka ja till fester och middagar och jag får lediga helger. Jag kan återuppta kontakten med mina andra vänner som nästan gett upp hoppet om att träffa mig. Jag slipper ha dåligt samvete att Linda får dra hela lasset hemma när jag är borta, för om barn är sjuka så kan du ge dig på att de är sjuka när man är borta. Jag slipper gråta för att jag måste ta farväl av min son för att jag skall iväg på långa turnéer.

Jag kommer naturligtvis inte att sluta upp med att spela musik bara för att jag slutar med Pink Hink. Lindas värsta farhågor var att jag skulle bli olycklig och en hemsk människa att ha att göra med om jag inte fortsatte i någon form med musik och det har hon nog rätt i. Därför har jag lite planer på gång som går i Hårdrockens tecken men mer om det framöver :-)

Så nu tänker jag njuta av den sista tiden ihop med grabbarna som jag älskar att spela och umgås med. Ni är bäst boys, jag är så stolt över att ha fått vara med er, jag älskar er över allt och jag saknar er redan av hela mitt hjärta!

/P-O

Update på Magnus Carlsson spelningen

Gör en liten update på gigget med Magnus Carlsson. Han har skrivit två inlägg om spelningen med Pink Hink som kanske vara kul att läsa.


Läs ett inlägg här och det andra här

Gig med Magnus Carlsson och uppladdning inför Åre

Helgen på Cinderella gick som på räls. Spelningen med Magnus gick finemang och vi lirade grymt bra.. Publiken var grymma liksom ljud och ljus. Så skönt att jobba med proffs när det kommer till ljud och ljus.
Nu närmast kommer vi att repa inför första perioden i Åre, dit vi åker på lördag och stannar i tio dagar. Känns riktigt kul att få åka dit och spela stenhårt. Baksidan av medaljen är tyvärr att Melker fyller tre när jag är där och att jag missar hans födelsedag än en gång på grund av att jag är på turné. Jag skall gömma en present till honom i huset och sedan ringa till honom och ge honom instruktioner för att hitta den.. Det är ju iaf bättre än ingenting. Jag missar iaf inte Lindas födelsedag som är veckan därpå.. Har fixat hotell i Umeå plus middag åt oss så det får bli en romance weekend då :-)

Sommaren..

Gick igenom lite bilder från sommaren.. och hittade de här bilderna på vårt hus. Jag vill ha sommar nu!