Jag hoppade av båten när den kom i land på torsdagen och stack iväg med min fantastiska kamrat Mikael Berglund upp på söder och drog en fika på ett mysigt gammalt fik och surrade bort tiden så till den milda grad att jag fick springa för att hinna med båten.
(Micke var/är som jag långt tidigare har berättat i bloggen, en av mina första förebilder på bas och en numera nära vän.) Från att nästan enbart ha pratat om basrelaterade ämnen via mejl så är det allt från turnélivet, familj, vin och någon form av livsfilosofi blandat med basnörderi. Vi mejlar eller chattar nog med varandra minst tre gånger i veckan om allt mellan himmel och jord. Vi försöker tajma in att träffas på riktigt så ofta det går men det är inte direkt lätt när båda spelar och turnérar året runt. En kanonfin människa och ett erfaret bollplank som har/är varit med om turnélivet många många fler år mer än mig.
På torsdagskvällen delade vi scenen med Shanesgubbarna och efter jobbet var klart så satte vi oss i Sunken och tog några öl ihop och lyssnade på gubbarna som har varit med på riktigt. Micke Areklew som är gitarrist kan stoltsera sig med att ha lirat på Abbas plattor och Björn Skifs skivor.. Hooked On A Feeling som alla har hört, där är det Micke som lirar på skivan för att bara nämna några exempel. Nu kanske folk tror att det här är farbröder som lever på gamla myter och rent spelmässigt kanske inte är någon höjdare i dagens mått mätt, men det kan jag intyga att det stämmer inte. Micke hoppade in och brände av ett solo på en låt vi kör i Ab.. och jag kan nog inte komma på någon gitarrist i min krets som slår killen på fingrarna. Jag och Fredrik fick tårar i ögonen på riktigt och håret i nacken stod rakt upp som spagetti. Det sorgliga är förutom att jag nog inte kommer att träffa på killarna något mer är att folket som ser dem har ingen som helst jävla aning vilken fantastisk musiker Micke och resten av bandet är och vad de har i sitt musikaliska CV. Pärlor för svin skulle man kunna säga. Det som imponerar är att de här gubbarna levererar sin musik som om det vore sista gången de spelar.. det vill säga järnet, det verkar inte finnas någon morgondag för dem. Så vill jag också vara när jag är sextio år och spelar.
Brian Marston som spelar bas och sjunger tokbra är en störtskön engelsman som förutom Shanes också spelar med ett band som heter Right Band Wrong Planet tillsammans med medlemmar från The Animals (house of the rising sun). Inne på småtimmarna så var Brian rätt så bladig och sa.
- Men Piioo... Hurr (Långa engelska r) i heeelveeete kan duuee schpeelee mee baaausen sååww låångt nerrrr? Jag fatte inte hurrr du görrr.. Du spele så jäkle hårrrt.. bryt du int fingrerne av dääej??
Ha ha ha... Ja om ni har chansen att se Shanes och även om sextiotal och rock inte är din bag så gör dig själv tjänsten med att höra och se ett fantastiskt musikaliskt band. Är du bara musikalisk begåvad som kommer du förstå vad jag menar.
På fredag när båten kom i land så drog hela bandet till Bishop Arms på folkkungagatan för en riktigt god öl och hade bandmöte. Vi brukar ha bandmöte var och varannan månad där vi går igenom, ekonomi, reparationer, repetitioner, spelningar etc. Där bestämde vi också när min ersättare skulle börja. Min ersättare blir vår vän Mattias Andersson från Gävle. Matte har vickat för mig tidigare och Matte var vårt förstahandsval, dels för att vi vet vilken bra person "off stage" han är, plus att han är en enormt duktig musiker och sångare. Han vet vad han får och vi vet vad vi får. Rent spelmässigt skiljer vi oss åt, då Matte drar mer mot pophållet och jag har mina rötter i rocken. Rent socialt så är vi nog rätt lika.. Spydiga kommentarer och allmänt fläng i huvudet kan man kort summera det hela. Det skall bli både kul och säkert lite halvjobbigt att se och höra hur bandet blir utan mig framöver. Jag är dock övertygad att jag har satt min prägel musikaliskt på bandet och att bandet kommer att få en ny musikalisk nyans med Matte. Matte börjar med Hinken 1:a juni. Jag kommer att göra ett sista gig på Cinderella 11 juni och två gig i Örnsköldsvik med bandet på hamnfesten första helgen i Juli men officiellt så slutar jag sista maj.
Easy Kit hoppade ombord och vi delade scenen på fredagskvällen och vi surrade på efter giggen nere i Sunken långt in på morgonen. På lördagen kom Sara Löfgren för sitt gig med Easy Kit. Vi hade pratat innan att vi också skulle köra några låtar ihop för att tacka av mig. Vi brände av tre fyra låtar och bl a Journey´s låt Don´t Stop Believing där vi sjöng duett. Micke fick hjärnsläpp och började låten ett helt tonsteg upp. Jag tyckte att det var något som inte stämde för låten går förbaskat högt så vi har sänkt den. Nu helt plötsligt körde vi i orginaltonart men det höll ändå :-) lägg därtill att vi hade spelat tre dagar a´ 5 pass per dag så rösterna har inte legat på hatthyllan under tiden fram tills dess. Sara lät som en fläktrökande lådvinsveteran i pausen men cortisonet hjälpte iaf så att sången lät bra. Sedan så är ju inte Sara direkt känd för att spara på krutet så även den här kvällen.. Det kallas rock n roll. Jag hade skitkul och det var grymt kul att Sara hoppade in och spelade en sista gång med mig i bandet, tack Sara!
Efteråt så hade Easy Kit ordnat en överraskning till mig nere i sunken. Där hade de smyckat lokalen med egenhändigt gjorda affischer, partyhattar, skumpa, öl, vin, godis och snacks. Då var det nära till tårar.. det blir så påtagligt att jag skall sluta och förlora den här underbara gemenskapen som jag fortfarande vill ha kvar. Men jag bestämde mig för att strunta i självömkan och istället njuta av tillfället och parta loss med gänget. Tack Easy Kit jag älskar er! Ni är så enormt fina människor och det är ett privilegium att vara er vän. Ni är alltid välkommen hem till mig och Linda.
På söndagen vinkade vi av Easy Kit och delade scenen med Slips.. En halvseg kväll men Rasmus som jobbar som trubadur hoppade upp på sista passet och sjöng några låtar med oss. Ett skönt avslut på turnén helt enkelt.
Landade hemma på måndagskvällen vid midnatt och efter att ha vänd på dygnets alla timmar så var det inte så lätt att somna. Tankarna var fortfarande ombord på båten och cirkulerade runt alla händelser som skett under sex dagars turnerande. Men till slut så somnade den trots allt trötta bassisten och fick några stackars timmar sömn innan han blev väckt strax innan klockan sex av en stor lång kram av sin son som bara log mot mig. Jag masade mig upp och tryckte i mig en dubbel espresso och en macka, gjorde välling och åkte sedan till mitt nya jobb långt bort från svett, rock n roll och uppmärksamhet. Mot mitt kommande framtida liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar