Sitter backstage nu efter att ha hyvlat första passet av två på Järnvägshotellet i Ljusdal. Vi spelar utomhus och det är svalt och skönt.. nästan lite kallt. Bra med folk här ikväll.. skulle uppskatta det till ca 500 personer med en snittålder på 30+.
Det känns faktiskt riktigt kul att få spela med trummor och fullt ställ efter en vecka på Rosella med trubadursättning.
Längtar nu efter familjen och tre veckors betald semester (första på 5-6 år) men, jag är faktiskt inte så less som jag trodde att jag skulle vara efter 10 dagars konstant spelande. Vi gjorde 29 stycken 45 minuterspass på båten dvs 5 pass om dagen.. Men vi hade grymt bra speltider där vi slutade som jag skrev i mitt förra inlägg, klockan 19.00. Så dagarna blev mera som vanliga knegardagar oc en normal dygnsrytm till skillnad mot t ex Cinderlla där man som tidigast kommer i säng halv fyra på morgonen.
Nä om man skulle ta och göra sig redo för sista passet då.. sedan packa ihop.. sova några timmer och sedan åka hem. Can´t wait!
ps. Jag tar även semester från bloggandet skulle jag tro.. ds.
söndag 26 juli 2009
tisdag 21 juli 2009
Är jag tråkigt?
Jag är mitt uppe i vår sommarturné just nu. Efter två dagar på Ulvön så åkte vi till Stockholm för att sedan kliva ombord på Rosella som är en båt som åker tre kryssningar om dagen till Åland.. Man kan säga att båten är en tax free båt. Inga sovhytter finns till resenärerna då resan bara tar ca två timmar enkel väg. Vi spelar unplugged, dvs akustiska gitarrer, bas och dragspel uppe på akterdäcket i just nu strålande sol. Vi gör fem pass (a 45 min) om dagen här, vilket är standard som husband på båtarna.. första passet startar kl 10.00 andra 12.30 tredje 15.00 fjärde 16.00 och sista passet börjar 18.15. Lite skillnad mot Cinderella där sista passet slutar kl 03.00. Nu får man ju en vanlig arbetsdag med lediga kvällar vilket är otroligt skönt för mig som är lite inkörd på "föräldratid".
Vi ligger på tills söndag morgon och åker då norrut mot Ljusdal där vi gör vår sista spelning innan vi tar tre veckor semester.
Jag har varit en dålig bloggare.. det medger jag. Men jag har lovat mig själv att inte skriva om jag inte har något att tillföra och jag har inte varit inspirerad att skriva. Dels på grund utav att jag inte har haft riktigt bra med tid.. vi målar om huset och vädret har varit på tok för bra för att sitta och uggla framför datorn. Jag vet dessutom att jag förlorar läsare när jag är opålitlig och inte är kontinuerlig med att göra nya inlägg här.
Men nu har jag träffat en hel del folk som följer min blogg och som har gett mig beröm för mitt skrivande och det ger mig energi och lust att faktiskt skriva. Folk som man knappt känner har koll på mig och det är ganska ballt..men samtidigt lite läskigt att folk som man egentligen inte känner, nu känner mig via bloggen.
Jag funderar ofta på det faktum att jag skall lämna ut mig, mina tankar, känslor och familj. Jag har under senare åren blivit mättad på uppmärksamhet till skillnad mot när jag var i de tjugo, då jag ville synas hela tiden och bli bekräftad både musikaliskt och i andra avseenden. Nu har jag fan i mig blivit en tråkig vuxen person.. jag gillar att vara i fred och ostörd, jag har inga problem att inte svara i telefonen eller att ha den avstängd flera dagar...jag behöver inte synas för att få mitt ego mättat längre. Det har jag mättat för många är sedan. Men, jag tycker att det har gjort mig till en trist person.. jag fullkomligt avskyr fulla människor och deras diskussioner... iofs inte konstigt med tanke på mitt yrke.. Men jag har alltid hat svårt att "bjuda till" och att smila upp mig trots att jag inte känner för det.. att skratta när jag egentligen bara vill gå därifrån. Det beteendet gillar jag inte hos mig själv men det går inte att ändra på.. jag är den jag är och det står jag för! För ofta efter spelningar så vill folk prata med en och många tror att jag dissar dem för att jag inte är så pratglad etc.
- Är du arg? - Är du sur? Nope... det är jag inte.. men allt som oftast så har jag redan hört den här diskussionen hundra gånger tidigare och jag känner inte för att höra den igen. Är jag tråkig som är så här? Måste jag som musiker/underhållare bjuda på mig själv i sådana situationer? Kanske är jag för nykter allt som oftast.. Men även där är jag kanske sketatråkig. Två tre öl eller några groggar och jag är allt som oftast nöjd, dricker jag mer blir jag bara trött. Jag kan inte förstå begäret som många har att bli jättefull.. vad är tjusningen i det? Jag är kanske även där yrkesskadad för jag har sett på tok för många dåliga saker som har skett pga överkonsumtion av alkohol. Händelser och handlingar som aldrig skulle ha utförts om personen hade varit nyktrare. Sedan finns det i bakhuvudet att Melker inte skall bli utsatt för att hans pappa är för full och annorlunda. Jag tror inte att det är vidare bra att barn vistas bland fulla föräldrar och då menar jag verkligen full, inte två glas vin till maten utan fylla.
Många kanske undrar hur det känns att vara borta så långa perioder från ens barn och sambo. Jo det är jobbigt och jag är fortfarande glad att Melker inte kan prata tillräckligt bra för att kunna tala med mig i telefonen och säga - Pappa jag saknar dig. Även om han på morgonen letar efter mig under täcket i våran säng och säger pappa, pappa, pappa och Linda får säga - Pappa är och spelar rock ´n roll. Och Melker svarar med att härma mig när jag står och spelar och sjunger. Även om jag inte ser det så hugger det till i hjärtat när Linda berättar det för mig på telefonen. Att han oxå pussar på foton av mig gör det inte heller bättre. Men som allt annat så blir man van.. man går in i ett sorts "working mode" och skjuter undan känslorna. Men visst kan jag ha kvällar när man går och lägger sig och tittar på bilder av Melker i mobilen och tårarna rinner nerför kinden av längtan och kärlek... i positiv bemärkelse.
Nä tiden rinner iväg.. dags att göra sig klar för tredje passet.. Okej med folk.. det rör sig runt 700-900 personer per sväng som hinner med ett par öl så något galet party med allsång blir det inte utan mer en skön stämning där folket myser ikapp med vår musik.
Ses snart igen!
Vi ligger på tills söndag morgon och åker då norrut mot Ljusdal där vi gör vår sista spelning innan vi tar tre veckor semester.
Jag har varit en dålig bloggare.. det medger jag. Men jag har lovat mig själv att inte skriva om jag inte har något att tillföra och jag har inte varit inspirerad att skriva. Dels på grund utav att jag inte har haft riktigt bra med tid.. vi målar om huset och vädret har varit på tok för bra för att sitta och uggla framför datorn. Jag vet dessutom att jag förlorar läsare när jag är opålitlig och inte är kontinuerlig med att göra nya inlägg här.
Men nu har jag träffat en hel del folk som följer min blogg och som har gett mig beröm för mitt skrivande och det ger mig energi och lust att faktiskt skriva. Folk som man knappt känner har koll på mig och det är ganska ballt..men samtidigt lite läskigt att folk som man egentligen inte känner, nu känner mig via bloggen.
Jag funderar ofta på det faktum att jag skall lämna ut mig, mina tankar, känslor och familj. Jag har under senare åren blivit mättad på uppmärksamhet till skillnad mot när jag var i de tjugo, då jag ville synas hela tiden och bli bekräftad både musikaliskt och i andra avseenden. Nu har jag fan i mig blivit en tråkig vuxen person.. jag gillar att vara i fred och ostörd, jag har inga problem att inte svara i telefonen eller att ha den avstängd flera dagar...jag behöver inte synas för att få mitt ego mättat längre. Det har jag mättat för många är sedan. Men, jag tycker att det har gjort mig till en trist person.. jag fullkomligt avskyr fulla människor och deras diskussioner... iofs inte konstigt med tanke på mitt yrke.. Men jag har alltid hat svårt att "bjuda till" och att smila upp mig trots att jag inte känner för det.. att skratta när jag egentligen bara vill gå därifrån. Det beteendet gillar jag inte hos mig själv men det går inte att ändra på.. jag är den jag är och det står jag för! För ofta efter spelningar så vill folk prata med en och många tror att jag dissar dem för att jag inte är så pratglad etc.
- Är du arg? - Är du sur? Nope... det är jag inte.. men allt som oftast så har jag redan hört den här diskussionen hundra gånger tidigare och jag känner inte för att höra den igen. Är jag tråkig som är så här? Måste jag som musiker/underhållare bjuda på mig själv i sådana situationer? Kanske är jag för nykter allt som oftast.. Men även där är jag kanske sketatråkig. Två tre öl eller några groggar och jag är allt som oftast nöjd, dricker jag mer blir jag bara trött. Jag kan inte förstå begäret som många har att bli jättefull.. vad är tjusningen i det? Jag är kanske även där yrkesskadad för jag har sett på tok för många dåliga saker som har skett pga överkonsumtion av alkohol. Händelser och handlingar som aldrig skulle ha utförts om personen hade varit nyktrare. Sedan finns det i bakhuvudet att Melker inte skall bli utsatt för att hans pappa är för full och annorlunda. Jag tror inte att det är vidare bra att barn vistas bland fulla föräldrar och då menar jag verkligen full, inte två glas vin till maten utan fylla.
Många kanske undrar hur det känns att vara borta så långa perioder från ens barn och sambo. Jo det är jobbigt och jag är fortfarande glad att Melker inte kan prata tillräckligt bra för att kunna tala med mig i telefonen och säga - Pappa jag saknar dig. Även om han på morgonen letar efter mig under täcket i våran säng och säger pappa, pappa, pappa och Linda får säga - Pappa är och spelar rock ´n roll. Och Melker svarar med att härma mig när jag står och spelar och sjunger. Även om jag inte ser det så hugger det till i hjärtat när Linda berättar det för mig på telefonen. Att han oxå pussar på foton av mig gör det inte heller bättre. Men som allt annat så blir man van.. man går in i ett sorts "working mode" och skjuter undan känslorna. Men visst kan jag ha kvällar när man går och lägger sig och tittar på bilder av Melker i mobilen och tårarna rinner nerför kinden av längtan och kärlek... i positiv bemärkelse.
Nä tiden rinner iväg.. dags att göra sig klar för tredje passet.. Okej med folk.. det rör sig runt 700-900 personer per sväng som hinner med ett par öl så något galet party med allsång blir det inte utan mer en skön stämning där folket myser ikapp med vår musik.Ses snart igen!
söndag 5 juli 2009
10 mil kvar..
Nu sitter vi äntligen i vår härliga buss på väg mot övik från Umeå flygplats. Trots diverse förseningar och svinaktigt dyr flygplatsmat så är vi glada i hågen. Undertecknad skall även fortsätta måla sitt hus när han kommer hem.. Guldstjärna tack!
-- Post From My iPhone
På väg hem..
Vi sitter nu på Arlanda efter att ha spelat i Kälsved..
Vänta är tråkigt och vi hanterar den på olika sätt.
-- Post From My iPhone
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)