Nu kan Melker stå ensam.. Han går ruskigt bra om man håller i hans händer och nu är det inte länge kvar tills han går utan hjälp.
Hjälp.. Vad snabbt allting går!
Hinner knappt med allt arbete och än mindre att skriva i bloggen.. det känns trist men det är bara att acceptera att man inte kan göra allting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar