Var precis på väg till ett möte.. Skickade ner den sista klunken med espresso när det small till i köksfönstret. Jag visste direkt vad som hade hänt men frågan som återstod var om fågeln ens levde. Det var en rejäl smäll. Jag öppnade altondörren och där låg den.. upp och ner. Men den andades.. Hoppat fanns. Jag stängde altandörren och gick till hallen och tog på mig mina kläder. Gick runt huset och tittade på melkers trehjuling där fågeln låg. Nu stod den i alla fall upp men ena vingen och benet såg taskigt ut. Jag tittar i fågelns vettskrämda ögon och jag kan känna fågeln panik. Vad skall ske, hjälp.. vad har hänt! Han kan göra vad som helst med mig nu och jag kan inte fly. Det här är det värsta jag vet. Djur i nöd får mitt hjärta att knyta ihop sig och jag kan göra vad som helst för dem.
Jag pratar lite försiktigt med den och den bara tittar på mig och är säkert så rädd och chockad att den håller på att dö av ren skräck. Plockar upp den i min hand och den kvittrar till. Håller upp handen får att se om den vill flyga iväg men det vill den inte.. eller rättare sagt den kan inte.
Jag bär den försiktigt till en gran och sätter den på en gren där. Vad mer kan jag göra. Jag är stressad och sen till mitt möte. Hela vägen in till stan grubblar jag på om den kommer att klara sig men jag gjorde ju vad jag kunde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar