Vilken märklig dag det blev.. Min son Melker fyller sitt första år och samtidigt dör min kära mormor. Det blir verkligen en konstig känsla som är svår att beskriva.. Ett liv försvinner och ett annat liv lyser av kraft. Känner jag sorg.. ja, fast jag känner mest sorg över morfar som nu har mist sin livskamrat. Tänk dig att ha varit gift i över sextio år.. fått barn och barnbarn tillsammans och helt plötsligt så försvinner halva du.. En människa som känner dig mer än dig själv, som har du har uppfostrat fyra barn med, som du har älskat i över sextio år... Borta. Den sorgen kommer man inte över.. men jag hoppas att morfar orkar leva med den och se allt det ljusa med det som har varit.
Att sitta här i Åre och inte vara där.. när Melker och Linda fyller år och nu när detta har hänt känns udda.. Inte för att jag skulle kunna göra någon skillnad men ändå.
Det känns i alla fall bra att sista gången jag träffade mormor så gav jag henne en stor lång kram och hon fick krama Melker.
Jag vet inte vad jag skall skriva mer.. Måste förbereda mig för att skåla med publiken, spela musik och vara glad.. Ibland så är livet verkligen märkligt och fullt av kontrast.
Jag älskar dig Mormor.
/P-O
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar