Nu har jag äntligen fått hem den.. Min efterlängtade jazz bass. Fick den förra tisdagen och tog den genast med på en sex dagar lång turné ombord på Cinderella. 25 stycken 45 minuters pass avverkades och jag kan bara konstatera att nu är jag hemma. Jag har avverkat många basar i mitt liv men den här stannar för evigt. Det får bli mitt arv till Melker.. Världens bästa bas.
Micke Berglund som jag har skrivit om tidigare som är frilandsmusiker och som är lika nördig som mig när det handlar om basar, har varit till en stor hjälp innan köpet av den här basen då han har stor insikt i ämnet. Vi hann med att träffas när båten var i hamn och han gav den tummen upp vilket känns riktigt skönt att få ett kvitto på att allt står rätt till med orginalhals, mickar etc.
Det är lite häftigt att man kan känna så här om instrument. Bara en sådan sak som att när man har spelat fem pass på en dag och kommer till hytten vid 03.00 då sätter sig på sängen och spelar själv i en halvtimme, eller som i morse när jag klev upp innan jobbet och spelade en kvart. Den låter sjukt bra i alla avseenden och snabbare hals får man leta efter. Men naturligtvis fins det en baksmälla.. Vad gör man nu när man har kommit i mål? Visst, bli bätttre och utvecklas på instrumentet.. ja kanske det.
Den sista bilden är ett intyg från Hal Cragin (han jag köpte den av) där han radar upp de turneer och events basen har varit med på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar