torsdag 14 februari 2008

Lite skrämmande..

Det har börjat gå upp för mig att det är faktiskt ganska många som läser min blogg, regelbundet till och med. Det är väl iofs inte så konstigt och framförallt så är det väl lite av hela konceptet med bloggandet (tror jag iaf) att folk skall läsa det man skriver.

Men.. Jag kan nästa känna att jag undviker att skriva "ut" till hundra procent.. att man tar fram slippappret och slipar bort lite vassa kanter i sina inlägg. Det kanske behövs.. jag kan faktiskt vara onödigt elak ibland och bita ifrån mer än vad folk ibland förtjänar.. Förödande kommentarer har jag nog ofta blivit förknippad med bland folk och fä.
Men så är vi olika.. Jag kan bara inte hålla min käft ibland, även om jag vet att jag borde och att det inte alls tillför något gott. Plopp! säger det bara, och ut kommer en harrang med elaka ord!! Det måste ut helt enkelt!!!

Men i dag så lade jag faktiskt band på mig själv.. åtminstone så slängde jag inte ur mig det jag helst hade velat.. Fick ett samtal av en känd svensk artist som var missnöjd med några detaljer kring ett arrangemang jag är involverad i. En liten bagatel och det hela löste sig och jag valde att ge vika i disskusionen för att det var det bästa beslutet för alla inblandade.

Nu kommer jag återigen till min egna censur.. Jag tar fram slippappret och tar bort vissa detaljer.. för vem som helst förstår ju att jag inte kan skriva ut namnet på artisten eller var det exakt rör sig om.. Är man då egentligen en ärlig bloggare?

Helst hade jag velat dra igång mitt munläder så att t.om. Gunvald Larsson hade ramlat omkull av förskräckelse.. Det hade inte löst något utan bara blivit sämre.. Men just i detta ögonblick.. i utskällningens absoluta nirvana så hade jag mått sååååå bra.. En total oral orgasm!

Kanske borde jag lägga energin på träningscykeln och börja äta mindre fet mat. Eller så borde jag jaga upp mig själv, bli förbannad, skälla ut tv:n när jag ser den där jävla reklamen för Uncel Bens ris i påse.. Där en dubbad tysk står vid en geiser och kokar ris! Eller triss-reklamen.. Där ett talanglöst band ska spela med mera "skrap-glädje" .. Skrapa, skrapa, skrapa lott... vad i helvete!!???
Varför gör man inte rolig reklam.. Kavli´s reklam med barnet som dansar disco.. den är kul.
Nä jag måste sluta hetsa upp mig och inse att reklamfolket inte har högre tankar om pöbeln framför tv:n.. Manusideér som en sopstation... kanske är det vad folket vill ha, eller så skiter vi bara i det och låter reklamen bara rinna rakt genom hjärnan.. Det är kanske bara jag som blir förbannad på sånt.. Kanske dags att ta fram slippappret och slipa tungan på mig själv.

2 kommentarer:

Ingela sa...

Någon undersökning visade att om man talar illa om folk så kommer de som lyssnar inte koppla skitsnacket till den det handlar om, utan till den som berättar det.
Man får inga vänner om man talar illa om folk.
Personligen litar jag inte på människor som baktalar någon. Sådant kan göras i förtroende med närmsta vännen inte vitt och brett för allas öron.

Tala är silver, tiga är guld (fast inte alltid)

Anders Sparring sa...

Jag håller absolut med Ingela, mycket klokt inlägg, hade tänkt skriva något helt annat, men nu besinnar jag mig.

Mig händer det ofta att jag far ut och lite för sent får ångra mig. Så sent som för några timmar sen bara, i en kommentar på en blogg.

Förfluget ord kan inte tas i vingen, heter det ju, och det borde man kanske tänka på lite oftare.